I en artikel i Harvard Business Review tar författaren Daniel Sobol upp en viktig poäng som vissa företag ibland bortser ifrån. Poängen är den att kvantitiv data, alltså den data man får fram genom att till exempel läsa av hur en användare klickar sig i genom en hemsida, inte berättar hela sanningen.
Det är väldigt lockande att låta logga allt användarna gör, analysera datan, dra slutsatser och sedan införa förändringar. Man får ihop mycket data på väldigt kort tid, vilket är väldigt kostnadseffektivt. Men, som författaren skriver, man kommer inte veta varför användarna har detta beteende. På sin höjd kan denna kvantitiva data ge fingervisningar som pekar på att allting inte står rätt till, men det är sedan upp till de ansvariga att ta reda på varför.
Författaren ger två analoga exempel på sådana beteenden. Det första exemplet handlar om TV-innehav, det andra handlar om rengöringsmedel. Två väldigt skilda exempel jämfört med användare på en hemsida; men komplexiteten i att förstå användarna är densamma. Speciellt i fallet med TV-innehav exemplet där det handlar om en kultur vitt skild från människorna som faktiskt ska ta fram produkten/tjänsten. Att inte prata med användarna i en sådan situation är nästan garanterad att misslyckas.
Ett av de viktigaste tipsen man kan ha med sig som designer är att aldrig utgå ifrån att man vet vad användarna vill ha i början av ett projekt.